Page 119 - Demo

(119)
som Sundsvall brann. Mina syskon Fredrik, Lars, Gerda, Tora, Anna och Öda var äldre än mig. Anna blev i 2-års åldern adopterad till faster Terese och Jon Jonsson, prästen i Ås i Jämtland. Det var ett förfärligt åskväder när pappa körde henne till Sundsvall, där hon skulle hämtas. Då de åkte förbi Laurents tegelbruk vid Selångersån rasade en av de stora skorstenarna genom åsknedslag. Den lilla blev troligen så skrämd, att rädsla för åska satt kvar hela livet. Hon levde tills hon var över 80 år. När jag var ett halvt år gammal flyttade vår familj till Sundsvall.
Samtidigt reste min bror Fredrik till Amerika. Han dog 1952, 79 år gammal, av hjärnblödning. Vi bosatte oss i Herr Håkanstå, allmänt kallat Backarna, som ligger nordväst om nya kyrkogården. Helt nyligen har vägen där vi bott fått namnet Nejlikevägen. Huset finns ännu kvar. Min mor dog 1934 och min far 1937. 1939 såldes huset på auktion. Pappa arbetade åt L.P. Hamrins garveri. Han började kl. 6 om morgnarna, slutade kl. 7 på kvällen, lördagar slutade han kl. 6. En gång om dagen gick vi barn med mat till honom. Mamma köpte ull, skrubbade, kardade och spann och vävde lakan och klänningstyger. Det klipptes även mattrasor, som hon vävde mattor av. Jag hade inte fyllt 7 år när jag började skolan. Vi hade 3 1/2 km till GA-skolan, där jag gick. GA-skolan och Sundsvalls kyrka byggdes samma år som jag föddes, 1892. Det fanns ju inga bilar, endast hästskjutsar på gatorna. Det kunde hända, att vi hängde oss på någon vedskrinda ett stycke. I småskolan hade vi en fröken Hultman, hon var duktig att dra oss i håret. Det kunde även hända, att hon sände barnen till Botvid Johanssons vinkällare att köpa vin åt sig. I folkskolan hade vi en tysk lärarinna, fröken Hasselhud. Sen läste jag för prästen och därefter var det till att försöka få någon plats. Men det var mycket arbete hemma. Vi hade tre, fyra kor och någon kviga, som vi gick till skogen med på somrarna. Vägen dit tog en timma.
Vi gick från Håkanstå gammellandsvägen, som vi kallade den, backen ner vid vattenledningsborgen, Stadsbacken västeröver, förbi Finngården och Folkets Park. Vi var där i skogen med djuren hela dagen och hade mat med oss. Sen tog det en timma hem. Från 15-årsåldern arbetade jag som piga i familjer, först i Erikslund ett par år, sen i Östersund och därefter i Linköping. Jag var väl omkring 20 år då. Först hos doktor Skog, som var l:e stadsläkare, därefter hos en familj Kronstrand, som hade affär i Linköping. Jag for hem när min syster Öda dog. Hon arbetade som husjungfru hos prosten Boström. Familjen bodde i Stockholm om vintern, om sommaren bodde de på landet vid Håvid sågverk, men jularna brukade de fira i Håvid. Frun var norska. En gång skulle Öda möta henne i Ånge, då hon kom med tåg från Norge. Tåget var emellertid försenat. Järnvägsstationen stängde kl. 11 och Öda gick ute i 28-30 graders kyla till halv tre på natten, då tåget kom. Jag tror att hon förkylde sig då, för hon blev sjuk och dog, 25 år gammal. Vi hade kor bra länge. Min mamma var 79 år när hon dog 1934, pappa var 85. Det var 1937.